Will be back shortly…

Hej allihop… eller hej på er som läser detta. Denna blogg är ganska död för tillfället då jag inte känner mig riktigt bekväm med varken formatet eller utseendet. Detta kommer dock att ändras inom kort.

Då det kommer sig så att min bror flyttat sin sida till en egen domän, The King of Slackers, och jag nu är ensam på min domän så kommer denna blogg inom kort att stängas ned. Istället kommer en ny blogg att öppnas under www.svalas.net i ett enklare format, som kanske inte är så ”bloggaktigt” men som jag känner mig mycket mer nöjd med. Detta kommer då att vara baserat på den nya WordPress 3 som nyligen släppts och som innehåller många nya funktioner som gör att jag kommer kunna göra saker som jag tidigare försökt mig på att hacka in i gamla versioner av WordPress till en viss del. Många nya spännande funktioner och en ny, mer anpassningsbar sida för mig. Får jag bara färdigt mitt nya tema och ordning på de nya funktionerna så kommer jag att låsa denna sida som ett slags arkiv och istället koncentera mig på den nya sidan.

Glad midsommar allihop!

En svensk bland koalor och wallabys…

…eller kanske inte riktigt. Han lär väl kanske se nån medans han är där men de är inte som att han skall springa fritt bland dem eller nåt.
Idag så skall alltså min yngre bror Tobias åka till Australien och stanna där i ett år, är det tänkt. Där skall han bo i Melbourne hos sin flickvän Sam och förhoppningsvis ha det trevligt och skoj. Lär bli lite skillnad att bo i Melbourne än i Köping. För er som inte vet så har melbourne 3,9 miljoner (!) invånare mot Köpings 25 000. Fast man får också tänka på att Melbourne faktiskt är mer glesbefolkat än Stockholm då Stockholm har en befolkningstäthet på 3 321 invånare/km² och Melbourne bara 1 566 invånare/km².

Fast jag måste erkänna att det blir lite tråkigt när ens enda bror försvinner till andra sidan jordklotet bara så där. Kommer sakna våra spelkvällar ihop framför 360:n. Förhoppningsvis så kan vi köra lite mot varandra över Xbox Live medans han är där.

Hur som helst så önskar jag honom lycka till och hoppas han får ett trevligt äventyr och att han inte låter som Crocodile Dundee efter ett par veckor där borta ;)

Tungt regn och origamifigurer


I helgen så klarade jag ut ett av de mest spännande spelen jag spelat på många år – Heavy Rain.

Det har varit mycket ”hype”, eller snack, om det här spelet och visst kan jag förstå varför. Spelet är riktigt, riktigt snyggt. Men grafiken var inte det som jag fastnade för utan det var handlingen i första hand. Man spelar alltså fyra olika karaktärer som alla försöker fånga en seriemördare som kallas för ”Origamimördaren” eller ”The Origami Killer”. Denne kidnappar små barn som sedan hittas dumpade efter att ha drunknat i regnvatten och alltid efter ett tungt regnfall – ”Heavy Rain”.

Spelet i sig är inte direkt nåt action-spel utan går mest ut på att gå runt med gubben och leta ledtrådar, tala med folk och att trycka på rätt knapp i rätt ögonblick (så kallade ”quick time events”). Det speciella är att man får välja hur karaktären skall reagera i en viss situation och beroende på hur du väljer att göra så kan storyn utvecklas i en viss riktning och många gånger finns det mer än ett sätt att ta sig vidare på. Detta gör att de som spelar kan uppleva en helt annan sak än just det jag gjorde då de kanske gjort annorlunda val än de just jag gjorde.

David Cage, skaparen av detta spel, har verkligen lyckats att göra en spännande och gripande handling med hyfsat intressanta karaktärer. Visst, en del karaktärer känns väldigt tunna i sig och man hade gärna fått veta mer om vilka de var och deras motivation vilket möjligen blir lite bättre när vi väl får spela de kortare episodiska äventyren som kallas ”Heavy Rain Chronicles” kommer att gå att tanka ned. Dessa DLC är tänkta som små kortare äventyr som fokuserar runt enstaka karaktärer och händelser som inträffat innan själva handlingen i huvuspelet. Hur som helst… spelet kändes som sagt verkligen gripande och det att man får utföra rörelser och allting som karaktärerna gör och ta alla beslut åt dem gör att man verkligen lever sig in i spelet och verkligen måste tänka innan man gör ett val. Dessutom så vill man verkligen veta vem det är som ligger bakom alltihop och man vill hjälpa pappan rädda sitt kidnappade barn innan tiden går ut. Jag kan även tillägga att efter att min flickvän Sabina sett på lite när jag spelade så fick jag absolut inte spela vidare om inte hon var med för hon ville också veta hur det gick…

Jag tycker personligen inte att själva konceptet med en story för de lite äldre, som det är här, är nytt i sig då det finns hundratals spel som detta i Japan. De har dock inte ofta haft grafik i denna klass eller så använder de tecknade stillbilder för att förmedla storyn, vilket i sig inte är fel det heller. Tyvärr verkar de som bestämmer om utgivningar i väst inte tro att vi vill spela dessa spel så vi får aldrig se röken av dem.

Jag avslutar det hela med en liten jämförelse av omslagen till utgåvorna i de olika regionerna.


Vänster: Det amerikanska omslaget har alltså klämt in alla karaktärerna på framsidan med en origamifigur framför. Självklart så måste de sätta en tjej längst fram i ett tajt linne för det är ju sånt som säljer spel i amerika… eller?

Mitten: Europa fick helt klart det bästa omslaget. En ensam nedblodad origamifigur står i regnet och symboliserar helt klart att detta är ett spel för lite äldre spelare. Vi har även med loggan från Quantic Dream som gjort spelet, vilken de tydligen skippat på det amreikanska. Klart de skall ha lite cred de med.

Höger: Japanerna fick verkligen ett bottennapp till omslag. Bilden har inte någonting med spelet att göra över huvud taget utan visar en näsa som sticker upp i vattnet i regnet… Allvarligt? En näsa? Kunde inte de japanska utgivarna ansträngt sig lite mer?

Jag är glad att vi slapp de två hemskheterna här i europa. Och kom i håg att i amerika säljer bröst på omslagen och i japan näsor… enligt Sony i alla fall.

Hänt i helgen…

Jaha då skall jag ta mig lite tid och uppdatera er lite om vad jag haft för mig i helgen, i ingen speciell ordning…

I fredags så kom mitt ex av Army of Two: The 40th Day till Xbox 360 som jag ropade in på Tradera i helgen. Perfekt timing att det hann anlända så bror och jag skulle hinna spela det i helgen. Det första spelet var skitkul att spela i co-op just för att spelet är gjort för att spelas så och inte ett singel-player spel där man bara slängt dit funktionen som utfyllnad. Många klagade över det första spelet, men jag måste påstå att det är ett av de roligaste spel jag spelat. Och för er som undrar så kan jag säga att det mesta man irriterade sig på i det första spelet är fixat denna gång och att det fortfarande är lika kul.

Vi var också till Västerås i helgen där det blev lite shoppande på bland annat Ikea, Elgiganten och Mediamarkt. Jag inhandlade Heavy Rain till PS3 på Mediamarkt, då priset var helt ok och jag gillade demot. På Elgiganten hittade jag 2-disc utgåvan av Star Trek på Blu-ray för 99:- och på Ikea handlade vi allt möjligt smått och gott som behövdes till lägenheten.

Formblindhet?


Precis som det finns folk som är färgblinda eller ordblinda så verkar det helt klart finnas folk som även är formblinda.

Ofta får vi i mitt yrke, grafiker, önskemål om att sätta en text som tar upp en hel A4-sida i Word på en yta stor som ett visitkort (ca 9×5 cm om ni inte visste det…). Ofta får vi även en liggande bild där det finns plats för en stående eller tvärtom. Detta inträffar säkert ett par gånger i veckan på tryckeriet där jag jobbar, så det är inga isolerade händelser eller enstaka företeelser.

Alt detta tyder, enligt mig, på att det finns folk där ute som är helt formblinda… eller kanske enbart dumma.