Tungt regn och origamifigurer


I helgen så klarade jag ut ett av de mest spännande spelen jag spelat på många år – Heavy Rain.

Det har varit mycket ”hype”, eller snack, om det här spelet och visst kan jag förstå varför. Spelet är riktigt, riktigt snyggt. Men grafiken var inte det som jag fastnade för utan det var handlingen i första hand. Man spelar alltså fyra olika karaktärer som alla försöker fånga en seriemördare som kallas för ”Origamimördaren” eller ”The Origami Killer”. Denne kidnappar små barn som sedan hittas dumpade efter att ha drunknat i regnvatten och alltid efter ett tungt regnfall – ”Heavy Rain”.

Spelet i sig är inte direkt nåt action-spel utan går mest ut på att gå runt med gubben och leta ledtrådar, tala med folk och att trycka på rätt knapp i rätt ögonblick (så kallade ”quick time events”). Det speciella är att man får välja hur karaktären skall reagera i en viss situation och beroende på hur du väljer att göra så kan storyn utvecklas i en viss riktning och många gånger finns det mer än ett sätt att ta sig vidare på. Detta gör att de som spelar kan uppleva en helt annan sak än just det jag gjorde då de kanske gjort annorlunda val än de just jag gjorde.

David Cage, skaparen av detta spel, har verkligen lyckats att göra en spännande och gripande handling med hyfsat intressanta karaktärer. Visst, en del karaktärer känns väldigt tunna i sig och man hade gärna fått veta mer om vilka de var och deras motivation vilket möjligen blir lite bättre när vi väl får spela de kortare episodiska äventyren som kallas ”Heavy Rain Chronicles” kommer att gå att tanka ned. Dessa DLC är tänkta som små kortare äventyr som fokuserar runt enstaka karaktärer och händelser som inträffat innan själva handlingen i huvuspelet. Hur som helst… spelet kändes som sagt verkligen gripande och det att man får utföra rörelser och allting som karaktärerna gör och ta alla beslut åt dem gör att man verkligen lever sig in i spelet och verkligen måste tänka innan man gör ett val. Dessutom så vill man verkligen veta vem det är som ligger bakom alltihop och man vill hjälpa pappan rädda sitt kidnappade barn innan tiden går ut. Jag kan även tillägga att efter att min flickvän Sabina sett på lite när jag spelade så fick jag absolut inte spela vidare om inte hon var med för hon ville också veta hur det gick…

Jag tycker personligen inte att själva konceptet med en story för de lite äldre, som det är här, är nytt i sig då det finns hundratals spel som detta i Japan. De har dock inte ofta haft grafik i denna klass eller så använder de tecknade stillbilder för att förmedla storyn, vilket i sig inte är fel det heller. Tyvärr verkar de som bestämmer om utgivningar i väst inte tro att vi vill spela dessa spel så vi får aldrig se röken av dem.

Jag avslutar det hela med en liten jämförelse av omslagen till utgåvorna i de olika regionerna.


Vänster: Det amerikanska omslaget har alltså klämt in alla karaktärerna på framsidan med en origamifigur framför. Självklart så måste de sätta en tjej längst fram i ett tajt linne för det är ju sånt som säljer spel i amerika… eller?

Mitten: Europa fick helt klart det bästa omslaget. En ensam nedblodad origamifigur står i regnet och symboliserar helt klart att detta är ett spel för lite äldre spelare. Vi har även med loggan från Quantic Dream som gjort spelet, vilken de tydligen skippat på det amreikanska. Klart de skall ha lite cred de med.

Höger: Japanerna fick verkligen ett bottennapp till omslag. Bilden har inte någonting med spelet att göra över huvud taget utan visar en näsa som sticker upp i vattnet i regnet… Allvarligt? En näsa? Kunde inte de japanska utgivarna ansträngt sig lite mer?

Jag är glad att vi slapp de två hemskheterna här i europa. Och kom i håg att i amerika säljer bröst på omslagen och i japan näsor… enligt Sony i alla fall.

Kommentarer är avstängda.